Mission completed. Jag är numera en av de där irriterande, pain in the ass-glättiga vintermänniskorna som skuttar omkring och säger att det är ju uuunderbart med snön, vad tusan klagar ni för? Snö, snö, snö - det är fiiint!

I natt tog jag mig hem från Cajsa vid halv tre, när det snöade som allra mest, och när jag pulsade mig fram i tystnaden genom underbar, nyfallen pudersnö kände jag mig som den enda människan på jorden. Kunde inte låta bli att stanna till då och då, bara för att riktigt njuta av stunden och på ett sådär löjligt barnsligt vis kasta upp en massa snö runt om mig. Åååh, vad mysigt det är!