På 22 timmar sjönk yttertemperaturen med 45 grader. På 22 timmar gick vi från vita sandstrander och strålande sol, till isiga gator och snö. På 22 timmar ändrades hjärnan från att tycka att allt var toppen och möjligt, till att se det mesta med total hopplöshet. På 22 timmar ändrades humöret från glädje och lugn till molande stress och ångest över allt som fanns här hemma och väntade på att bli fixat. Jag måste erkänna att jag inte är helt förtjust över utvecklingen, och när vi satte oss på planet hem så fanns det verkligen inte en enda liten del i mig som tyckte att det trots allt skulle vara skönt att komma hem. Negativt tänkade så det bara skvätter om det, men det får bli så ibland, och var trots allt lite svårt att se poängen med att lämna allt det fina.

Det var underbart, galet underbart. Vädret var på topp, och humöret likaså. Den långa resan dit var förvisso rätt jobbig (speciellt med tanke på att det enda ätbara vi lyckades rota fram till middag på Paris flygplats var några gamla sega toasts med skrämmande ost som skiftade i grått), men det var det definitivt värt. Vi har fått uppleva så mycket, och Sydafrika är verkligen ett land med många möjligheter. Sol och bad har varvats med shopping, sightseeing, safari, vinturer och utflykt till Cape Point som måste vara en av världens vackraste platser. Vädret har legat stadigt på 27-35 graders värme i skuggan (47 grader i solen emellanåt, puh!) och det har varit mestadels sol, utom dagen då vi shoppade på Waterfront.

Samtidigt har vi också fått oss en och annan insikt i hur det faktiskt ser ut bakom de fina turist-kulisserna som byggts upp, och det är inte utan att man gått omkring med lite dåligt samvete över hur bra vi faktiskt har det. Ungefär 40 procent av befolkningen i Sydafrika är arbetslösa, och alldeles för många har slitna, egentillverkade små plåtskjul invid motorvägen som sin bostad. Camps Bay, där vi bodde nästan alla dagar, var förvisso väldigt tjusigt, men man behövde inte gå mer än 10 minuter för att komma till gator där tiggarna satt i rader och kämpade för sin överlevnad.

Så nog märktes det att det var en annan världsdel vi befann oss i, och att Sydafrika sedan är ett av länderna med högst standard bland invånarna gör att jag inte ens vill tänka på hur det ser ut i Afrikas övriga 53 länder. Men, sådana tankar kan man ju inte gå runt med hela tiden, utan vi njöt i fulla drag av vår lyckade resa i alla fall. 

Lite solbränna har införskaffats (även om jag behöver lite längre tid på mig för att blir riktigt brun), och en hel del shoppingfynd har gjorts också. Det mesta var både billigt och bra, vilket vi inte riktigt hade väntat oss, så det blev en positiv överraskning! 

Nu ska jag sluta upp med att tråka ut er med fler detaljer, och i stället ta itu med annat. Internet vägrar att samarbeta därhemma (har snott mammas dator för tillfället), så jag får snällt vänta med bilder och annat skoj tills det är fixat. Det kan vi nog överleva, eller vad tror ni?