En bubbla. En bubbla att krypa in i. Snabbt slinker du in och sedan sopar du igen spåren, så att ingen ska se var du tog vägen. Vilken plats du valde att gömma dig på för att ta itu med dina bekymmer, ta itu med dig själv. Ingen ska kunna störa, och ingen ska undra när du slutligen kommer tillbaka ut igen. Bubblan är personlig, och den har tystnadsplikt. Här kan du säga vad du vill, göra vad du vill, vara vem du vill. Plats för tankar, känslor, drömmar. Plats för dig. För ditt liv. Plats för allt du vill. Plats, plats, plats.
   När alla tankar är tänkta vänder du tillbaka ut mot den hårda verkligheten. Där problemen och de bekymrade själarna myllrar likt myror kring ett utspillt glas saft. Där någonstans finns Sanningen, där finns De Rätta Personerna. Där finns Idealen, Idealen som talar om hur det borde vara. Hur du borde vara. Men de orsakar inte längre en tsunami-våg av ångest inom dig. De får dig inte längre att känna dig som en liter dålig mellanmjölk som ingen vill ha. Du har ju din bubbla, och den kan ingen spräcka. Där är det bara du.