Jag hittade en gammal svenskuppsats för ett tag sedan. Där hade jag skrivit att min favoritstund på dygnet var sådär kring 8 på kvällen. Det stämmer inte riktigt, måste jag säga. Inte alltid. Inte för tillfället. Det är nämligen nu. Just precis nu. Min favoritstund på dygnet är helt enkelt nu, när klockan har passerat midnatt, tre fjärdedelar av familjen (och Sverige) har släckt lampan och jag själv sitter och hänger i nått soff/sänghörn och njuter av ensamheten. Det är förvisso inte ofta jag får chansen att ärligt uppleva denna stund (normalt folk med meningsfulla saker att göra sover vid det här laget), men när möjligheten ges är jag inte sen att hänga på. Det är fint, helt enkelt. 

Hade jag varit riktigt smart så hade jag ju gått och lagt mig för ett tag sedan, men faktum är att jag har dissat det där med att vara smart ganska rejält den senaste veckan. Jag gör inte längre saker som jag måste, utan det har mer och mer blivit att jag gör vad jag vill. Har jag lust att göra något så gör jag det och annars låter jag väl bli I guess. Det må inte alltid uppskattas av resten av världen, men sånt får man ta. Om drygt en vecka börjar jag jobba, och då blir det hardcore skärpning som gäller. Until then - well, jag tror jag fortsätter som jag börjat. Är uppe för sent, sover för länge och njuter av livet så som jag vill ha det. Det känns som att det är meningen på nått vis.

(om det blir lite tomt här på bloggen framöver så beror det nog på att jag är fullt upptagen av att slappa.)