Jag har haft mycket ledig tid på senaste (well, ett lov är ju alltid ett lov). Mycket ledig tid innebär i min värld mycket film-tittande (och godis-ätande, för den delen), och sedan i söndags har jag klämt inte mindre än 6 filmer samt en halv säsong Vänner. Jag antar att det visar på hur mycket (lite) av ett liv jag haft på senaste, men det var inte det som var min poäng. Poängen var att jag insett två saker: att jag är mycket mer gråtmild än jag någonsin trott (gissa vem som satt och stortjöt i en kvart efter att I taket lyser stjärnorna tagit slut?), samt att gamla filmer är ytterst underskattade.

Därför har jag nu låtit tre nya (gamla) filmer kvala in på min lista över favoritfilmersommåstesesigen; Dirty Dancing, Sound of Music och Fame. Jag hade egentligen sett samtliga filmer en gång redan, men det verkade liksom behövas en andra analys för att jag skulle inse det fina i dem. 

Utom att träna på min soffpotatis-pose har jag inte pysslat med så fasligt mycket på senaste, det var liksom det som var mitt mål med hela den här ledigheten; att göra så lite som möjligt. En del bakande har det dock blivit, och i dag träffade jag även Nicole en stund. Vardagsrummet blev till fotostudio för ett tag, och jag tror att jag lyckats ganska bra med nästa veckas fotouppgift som är porträtt. Men det är klart, har man en sådan söt modell som jag hade så kan det bara bli bra! Bilder kanske kommer upp här när jag lyckats klura ut hur man får dem från kameran till datorn (magi?), men det kan ta ett tag...

Nu måste jag sova, om 7 timmar är det dags att skutta upp och fira mamma som fyller 50. Exciting stuff!