Jag har en hemmagjord deadline. Bokstavligen en dead-line. Om jag inte håller den är det nämligen risk för att jag dör av sömnbrist, eller att någon annan dör på grund av min sömnbrist om de råkar väcka mig för tidigt (läs: före 11) i morgon. Jag menar, det vore ju trots allt lite sorgligt om jag skulle gå och bli massmördare sådär på lördagskvisten. Ha i hjäl min fina familj med en osthyvel eller något annat fantasifullt. Åh nej, då tror jag hellre att jag ser till att sova ordentligt.

Lite sorgligt känns det, att lovet redan sjunger på sista versen. Jag hade kunnat tänka mig en vecka till, som jag skulle ägna åt att sova, sova, sova. Det känns som om jag behöver det, även om jag fått både en och tre sovmorgnar det här lovet (jag vet, jag ska inte klaga). Å andra sidan tror jag inte riktigt att så skulle ha blivit fallet i fall jag nu fick en vecka till. Nej då, jag skulle nog lyckas fylla den också med roligare saker att göra än att sova dagarna i ända. Det bara blir så, och egentligen är det nog ganska bra ändå. Väldigt bra, till och med? Sova, det kan man göra i nästa liv!

Jag är i alla fall väldigt nöjd med veckan som gått, även om det inte blivit så fasligt mycket uppdaterande på denna lilla sida. Skyttatorp, hemmamys, övningskörning och Stockholm har hunnits med, och i morgon svingar jag mig i väg till Ystad för ett besök hos Åsa. Utgång på Ystads enda klubb väntar på kvällen, och söndagen ska vi spendera tillsammans med vårt älskade projektarbete. Lördagskvällen blir skoj, men resten kan ju diskuteras... Nåja, we will survive!

Nix, nu är det dags för en styck Mikaela att sjunka in i den där omtalade sömnen, skönt nog. Jag har ju trots allt en familj med osthyvel att rädda...