Jojomen, visst överlevde jag värmen! Flygresan hem, ett femte besök på Starbucks och ett hejdundranes åskväder också för den delen. När det åskar i USA så åskar det verkligen. Mycket. Högt. Läskigt. Påminn mig om att aldrig mer beklaga mig över våra små mullerbyar här hemma?

Konsekvenserna av det hela blev tolv timmar på planet i stället för åtta. Precis när vi kommit på och var redo att lyfta så stängde de ner hela flygplatsen och luftrummet omkring, och alla flyg var alltså tvungna att vänta på att ovädret dragit förbi. Det gick en timme, två timmar och tre timmar. Ingen mat kunde beredas (tacka gudarna för att vi hade Goldfishes och Reese's med oss) och filmerna gick bara med flygplanets motor. Trist läge. Som tur var hade jag en toppenbra bok med mig som jag försjönk mig i, och efter 3,5 timmar fick vi äntligen flyga iväg.  Wohoo!

Nu är jag alltså hemma, och hit kom vi kring 1 i förmiddags, alternativt 7 på morgonen med den tid vi var vana vid. Var vi trötta? Japp. Det blev dock en mycket välbehövlig power nap på två timmar och efter det har jag mest varit hög på överskottsenergi jag inte visste att jag hade. Flummigt värre!

Gonatt!