For the sun.

Om exakt 8 timmar och 2 minuter ska jag stiga upp igen. Känns ju lovande att jag sitter här, när jag behöver minst 8 timmar sömn för att vara människa dagen därpå. Men nån måtta får det väl ändå vara på det, jag kan helt enkelt inte gå och lägga mig kl. 8 på kvällen! Nej, och känner jag mig själv rätt så lär jag vara laddad så det räcker och blir över i morgon i alla fall, oavsett antalet timmars sömn. Så det så. :) 
 Sen har man ju dessutom en 5 timmars flygtur att ta igen sig på, även om jag känner på mig att jag & Johanna kommer att vara alltför extremt jättesuperspeedade för att slappna av en sekund innan vi är framme  på hotellet. Men ambitionen kan man ju ha, eller hur?

Dagens dag har varit effektiv, men mysig. Regnet har stått som spön i backen ungefär varenda sekund sen jag gick upp, men det gjorde inte mig så mycket. Värre var det för de stackarna som skulle försöka tävla allsvenskan på MR i dag och kom från alla håll och kanter. Blött.

Jag började i alla fall starkt med att gå upp vid 8 (7 enligt den nya tiden) och ge mig ut på en springtur i höstrusket. Det gick dock över förväntan, och jag sprang väl sisådär 5 km eller nått. Mer än så tyckte jag inte behövdes även om det kändes som att jag skulle kunnat klara av mer, energin var där liksom. Men jag var ju trots allt ute i torsdags också, har ridit tre dagar i rad och tagit en del promenader. Så det fick räcka. Efter det blev det lite frukost, packning, städning och vid 2 flög jag iväg en sväng till stallet och skrittade söt. Barbacka på fleecetäcke med regnet utanför, myspys! Han var dessutom fining, han kan faktiskt leka dressyrponny om han bara vill! Grejen är bara att han inte vill så ofta... Kanske. ^^

Efter stallet blev det en tur till farmor, lite mat, och sen hem hit för ytterligare packning. Men nu tror jag att jag har fått med allt, och lite till. Ska slå en pling till Johanna och kolla av så att vi är överens om hämtning osv, sen blir det nog lite sömn för min del skulle jag tro. Eller, försök till sömn skulle jag kanske säga. Men som sagt, ambitionen kan man ju alltid ha, eller hur? ;)

Ja, som ni kanske kan klura ut lär det inte blir mycket mer bloggande förrän jag kommer hem igen den 3. Jag önskar dock alla mina många (jättenånga) läsare ett underbart lov här hemma, så hörs/ses/syns vi när jag kommer tillbaka.
Tjingeling!
<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0