Amore.

Eller kärlek.

Idag är det i alla fall en lite speciell dag; det är exakt tre år sedan jag började ta hand om min underbara ponny. Den 15 november 2005 var dagen då den där vita, underbart gulliga ponnyn blev min sköthäst, och det var bara början på tre underbara år. Vi har gått igenom oerhört mycket tillsammans, både långa sjukdomsperioder för hans del och mindre bra perioder i mitt liv. Men vi har fixat det också, med hjälp av varandra, och det har gett mig så otroligt mycket.  Ja, det är en häst. Nej, det är ingen människa som svarar med ord när man pratar med honom. Men det är en levande varelse som jag litar på och som litar på mig. Han finns alltid där och sviker inte, och ibland kan det faktiskt vara ganska skönt att ha någon som inte svarar tillbaka på allt man säger. Det är så underbart skönt att ha någon att åka till när saker och ting är jobbiga eller man känner sig nere. Någon som inte försöker tala en till rätta och tala om vad man borde göra, utan liksom bara finns där, som en klippa att luta sig emot.
 Cliff, du betyder så oerhört mycket för mig och jag kommer aldrig, aldrig att sluta älska dig.



Kommentarer
Postat av: tove

Himla gulliga tsm!

& Ja hästar är nog det bästa man kan ha när det känns som allting går åt skogen (;

2008-11-16 @ 15:44:36
Postat av: klara

naw <3 grattis!

2008-12-11 @ 16:55:03
URL: http://rosarosen.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0