Julen är stulen.
Poff!
Där försvann all min julkänsla som jag jobbat upp de senaste två månaderna. Börjar sakta men säkert inse att inget - och då menar jag inget - lär bli sig likt den här julen.
I går åkte mamma ut för att provrida en ny häst i Vellinge. Det stormade och hade sig, vilket hästen inte tyckte om. I stället bjöd han/hon/den/det mamma på en liten rodeo-tur vilket resulterade i en punkterad lunga på stackars mami som nu ligger på sjukhus. I övrigt mår hon bra och allt sådant, inget annat blev skadat, men det kommer att ta ett par dagar för lungan att återhämta sig. Vi hoppas, hoppas, hoppas att hon ska kunna komma hem åtminstone till Kalle Anka, men det har varit lite olika besked om den saken.
En jul utan mamma är ingen jul, och kvällens släkt-tradition med julgransklädsel och julbordsprovsmakning fick ställas in. I morgon vet vi inte riktigt hur det blir, de ska prova att "stänga av" behandlingen i natt för att se hur lungan klarar sig på egen hand och sedan beror allt på det.
Oerhört besviken och ledsen är jag, det här är verkligen både min och mammas favorit-högtid (vilket ni förmodligen märkt i de flesta inlägg sen oktober?) och en sån tid då allt ska göras som det alltid gjorts. Man ska gå upp på morgonen och öppna julstrumpan, man ska stå på torget och frysa till julinblåsningen, man ska äta lunch hos farmor & kusinerna för att sedan åka hem hit och fira vidare med mormor & morfar. Och alla ska vara med. Så som det alltid varit. 2008 lär ju dock bli en avstickare, och det känns inte alls bra. Varför, varför, varför var det här tvunget att hända?
Å andra sidan, å den lite mer positiva (?) sidan som tittar upp i bland, inte minst hos pappa, så är det ju faktiskt ingenting att göra åt längre. Det som har hänt har hänt, och nu får vi liksom försöka göra det bästa av situationen. Dessutom kan det ju faktiskt komma att bli så här inom de närmsta åren, de äldre blir ju bara äldre ju längre tiden går. Så det är väl en sak att vänja sig vid, antar jag. Men tanken på hur det ska vara, hur det hade kunnat vara... Åh, varför? :'(
Där försvann all min julkänsla som jag jobbat upp de senaste två månaderna. Börjar sakta men säkert inse att inget - och då menar jag inget - lär bli sig likt den här julen.
I går åkte mamma ut för att provrida en ny häst i Vellinge. Det stormade och hade sig, vilket hästen inte tyckte om. I stället bjöd han/hon/den/det mamma på en liten rodeo-tur vilket resulterade i en punkterad lunga på stackars mami som nu ligger på sjukhus. I övrigt mår hon bra och allt sådant, inget annat blev skadat, men det kommer att ta ett par dagar för lungan att återhämta sig. Vi hoppas, hoppas, hoppas att hon ska kunna komma hem åtminstone till Kalle Anka, men det har varit lite olika besked om den saken.
En jul utan mamma är ingen jul, och kvällens släkt-tradition med julgransklädsel och julbordsprovsmakning fick ställas in. I morgon vet vi inte riktigt hur det blir, de ska prova att "stänga av" behandlingen i natt för att se hur lungan klarar sig på egen hand och sedan beror allt på det.
Oerhört besviken och ledsen är jag, det här är verkligen både min och mammas favorit-högtid (vilket ni förmodligen märkt i de flesta inlägg sen oktober?) och en sån tid då allt ska göras som det alltid gjorts. Man ska gå upp på morgonen och öppna julstrumpan, man ska stå på torget och frysa till julinblåsningen, man ska äta lunch hos farmor & kusinerna för att sedan åka hem hit och fira vidare med mormor & morfar. Och alla ska vara med. Så som det alltid varit. 2008 lär ju dock bli en avstickare, och det känns inte alls bra. Varför, varför, varför var det här tvunget att hända?
Å andra sidan, å den lite mer positiva (?) sidan som tittar upp i bland, inte minst hos pappa, så är det ju faktiskt ingenting att göra åt längre. Det som har hänt har hänt, och nu får vi liksom försöka göra det bästa av situationen. Dessutom kan det ju faktiskt komma att bli så här inom de närmsta åren, de äldre blir ju bara äldre ju längre tiden går. Så det är väl en sak att vänja sig vid, antar jag. Men tanken på hur det ska vara, hur det hade kunnat vara... Åh, varför? :'(
Kommentarer
Trackback
